Mars månad har varit en berg-o-dalbana för oss och våra partners i Palestina. Månaden började med fortsatt komplett tystnad från regeringens sida, som svar på Sidas andra fördjupade undersökning gällande svenska och palestinska partners arbete och ställningstagande gällande Hamas, vilket Sida delat med regeringen den 15:e februari. Än en gång hade Sida klarlagt att inga hinder förelåg ett fortsatt samarbete mellan Sida och de berörda organisationerna med finansiering av svenska staten. Trots detta och den förskräckliga situationen i Palestina tog regeringen sig ingen brådska att fatta något beslut om utvecklingsbiståndet. Däremot återupptogs äntligen det humanitära stödet till UNRWA, som varit pausat sedan januari då det framkommit misstankar om att 12 personer, utav en total personalstyrka om 30,000, varit inblandade i den horribla attacken sjunde oktober. Pausen genomfördes trots att det var vida erkänt att ingen annan aktör kunde stötta och nå Gazas befolkning lika väl som UNRWA och trots att misstankarna inte var bekräftade.
I mitten av månaden, lite under radarn, godkände regeringen en ny biståndsstrategi för Mellanöstern och Nordafrika (MENA) där de valt att inkludera Israel och Palestina. Det var positivt att se att det fanns en plan för fortsatt stöd till Palestina och Israel. Det är däremot en tydlig nedprioritering av Palestinafrågan och en tydlig omfokusering av Sveriges syn på situationen. Tidigare hade regeringen en dedikerad strategi för Palestina och Israel med fokus på att få ett slut på Israels ockupation och lägga grunden för en långsiktig hållbar fred genom en tvåstatslösning. I den nya MENA strategin är Palestina och Israel enbart en lite del och ockupationen nämns inte över huvudetaget. Dessutom får den nya strategin mindre budget och det finns en uttalad ambition att minska antalet organisationer som ska få ta del av biståndsmedlen.
Denna nedprioritering och regeringens minskade intresse för Palestina har märkts även i andra politiska beslut. Till exempel en djupanalys av regleringsbreven till Sida och FBA för 2022, 2023 och 2024 visar på en klar reducering av omnämnanden av Palestina i dessa. Och ambitionen att få ett stopp på ockupationen som tidigare varit en huvudfokus för att kunna förbättra situationen för Palestina lyser med sin frånvaro. I utrikesdeklarationen nämns enbart att ”Israel måste ta itu med det oacceptabla bosättarvåldet på Västbanken och upphöra med expansionen av bosättningar. Regeringen stödjer arbetet som pågår inom EU om ett förslag om sanktioner mot extremistiska bosättare.” I jämförelse med ”Ockupationen, som pågått sedan 1967, utgör det största hindret för utveckling i Palestina. Palestina saknar för närvarande kontroll över merparten av sitt territorium.” och ”Den politiska utvecklingen i konflikten har under senare år försvårat förutsättningarna för en fredsuppgörelse. Den israeliska regeringens utfästelser om att annektera delar av Västbanken har
förstärkt detta intryck.” från den tidigare särskilda strategin för Israel och Palestina. Det är väldigt tydligt både i beslut, resursfördelning och problemformulering hur den svenska regeringen har bytt fot. Förutom de frusna medlen är denna skiftning något som ytterligare försvagar långa relationer och samarbeten mellan svenska och palestinska organisationer.
Slutligen, en vecka efter att den nya strategin släpptes kunde vi äntligen på Sidas hemsida läsa att utvecklingsbiståndet till Palestina kan återupptas under förutsättning att de administrativa tillkortakommanden som uppmärksammats under utvärderingen justeras. Detta beslut kom nästan sex månader efter att regeringen ursprungligen fryst utvecklingsbiståndet. Ett halvår som fått förödande konsekvenser för våra partners arbete för fred och demokrati. Sveriges saktfärdighet kan sättas i relation till EU som efter sin initiala frysning och utvärdering släppte på biståndet igen redan i slutet av november 2023.
Det är ännu inte helt klarlagt exakt hur utvecklingsbiståndet kommer att se ut långsiktigt framöver. Då vi civilsamhällesorganisationer även måste förhålla oss till konsekvenser från en ökad egeninsats och beslutet att alla kontrakt med Sida ska avslutas sista december i år. Samtidigt som antalet partners i den nya MENA strategin ska minska, enligt intervju med bistånds och utrikeshandelsministern Johan Forssell.
Detta går stick i stäv med ambitionen om en tvåstatslösning och hållbar fred. Fred byggs långsiktigt och en inkludering av kvinnor i dessa processer bidrar till än mer hållbara lösning. Detta är exakt vad våra partners jobbar med i Palestina. Därför borde det fortsatta fokuset vara att ge mer resurser och stöttning till fred- och kvinnoorganisationer inom civilsamhället, inte mindre.
Anette Uddqvist, kanslichef